Copil De Flori

Måste vara evigheter sen jag skrev här sist.
Men det har inte hänt mycket, trots det har det inte hänt lite heller. För tillfället har jag fått stämbandsinflammation och förkylning, men det börjar väl balanseras lite..
Allt känns som om det ligger utanför mina händer, så fort han går förbi bli jag knäsvag och kan inte sluta le, allt är roligt, är han inte där kan jag inte sluta skratta åt de skämten han berättade för mig tidigare.
Jag verkar jaga den ouppnåliga drömmen, medans för andra, verkar det gå så lätt. Till och med min två år yngre syster har pojkvän nu mera, hon börjar någ växa från mig..

Som alla andra lördagar i rad siter jag på mitt rum med tända ljus och tittar på kärleksfilmer, endast för att hålla uppe hoppet, ajg menar någonstans, någon gång måste det ju hända mig med..
Jag kan vara lycklig för människor som går hand i hand leende, och jag brukar tänka på att jag vill vara lycklig som dem. Jag är lycklig nu med, men på ett annat vis..

Jag brukar drömma om att jag är en stjärna, den klaraste stjärnan på himmeln. Det är till mig alla förälskade önskar till, och det är tack vara mitt klara ljus dem hittar varandra, men jag står alltid ensam på himmeln, tusentals ljusår från månen.

Så nu ska jag titta på "He's just not that in to you", och drömma vidare.

Massa kärlek <3